Har inte försvunnit, har bara varit på resa. Nu är jag hemma och vänder, i morgon drar jag på övning över helgen. Det ska bli roligt.

Har en låt på repeat i huvudet, efter måndagens kaos och förtvivlan har lugnet lagt sig. Han har någon annan. Det finns inget att säga, inget att göra.
Han har inget mer att säga mig, vänskapen var inget värd.

Livet går vidare.

"Somebody said you got a new friend
Does she love you better than I can?
Big black sky over my town
I know where you at, I bet she’s around
Yeah, I know it’s stupid
I just gotta see it for myself

I’m in the corner, watching you kiss her,oh…
I’m right over here, why can’t you see me, oh…
I’m giving it my all but I’m not the girl you’re taking home.."

När hoppet om en bra spinninginstruktör med tider som passar mig precis lagt sig sprang jag på ett av de absolut bästa passen jag varit på i måndags kväll.

Det var värt en cykeltur, att köra vilse och stressa in på ett nytt gym, förvirrad och lost in space. Ett intensivpass, ett RIKTIGT intensivpass, med bra musik, pepp, tempo, inte tusen positionsbyten och jag kände hur dagens jobbiga känslor bara rann av mig. Jag kommer bli stammis, måndagarna kommer att ha heliga spinningkvällar från och med nu.
Och som om inte det var nog kastade mitt vanliga gym in en vikarie idag på medelpasset som var jättebra. Dock visade det sig att hon bara kör på andra sidan stan och lite sånt. Äääh. Jag får ju ner en bra cykel om en vecka.
Och det går ju sånna där tåg under marken också. Bra grejjer.

Var ute och reste med jobbet, ute i "verksamheten" som det så fint heter. I den riktiga världen alltså. Och jag fick sån galen längtan ut i den igen.
Vem vet, jag kanske slänger iväg en ansökan åt något håll snart igen.

Det ordnar sig det här också.

På något vis.